Det händer i (sy)stugan.

Inte för att jag kommit särskilt långt, men jag tror i alla fall att jag har ett fungerande mönster för ett livsstycke. Mitt mönsterpapper tog slut och eftersom jag inte har någon docka var det mig själv jag måste testa på, så jag övergick till att klippa sönder gamla lakan ganska snabbt.

När jag ritar mönster sker det ju genom att krypa omkring på golvet och improvisera och rita tusen varianter innan det blir bra. Jag avundas dem som vet hur man gör och kan utgå från grundmönster. Ååh, varför blev jag lingvist?

Och sånt här tyg skaffade jag:

Alltså, det är ju nästan samma färg som överdelen i den förra klänningen jag sydde. Och jag har aldrig använt spets. Yikes. Men till näst ska jag skaffa mera mönsterpapper för att föreviga mitt fina mönster till livsstycket, en smal spets att sy in i linningen, ett tunt band att knyta fast hela skapelsen i midjan och gömma undan, samt ett brett sidenband att knyta över och i rosett.

Olle i grinden

För att inte Olle ska komma in och ta över måste han motas i grinden, så här kommer ett inlägg om ingenting. Igen.

Jag hittade en kul idé på facebook av alla ställen! Här!

Annars har jag mest suttit och lappat saker de få gånger jag satt ner mig vid handarbetshörnan. Strumpor, främst, men också en och annan tröja. Och så har jag förvandlat ett par yllestrumpbyxor med hål både i hälen och tårna och under stortåknölen till tights, för jag vill skruda mig i ylle närmast kroppen det närmaste halvåret eller så.

Jag har förstås en evigt växande hög med saker som ska fixas; jag fick några tröjor, till exempel, av en kompis systers kompis som flyttat till Australien, och en av dem ska kortas av på nåt sätt, och en ska få muddarna fixade, enär de är väldigt repade.

Men nu är den stora frågan egentligen: sy, eller inte sy - en ny balklänning?

Jag har printat ut det här och det här som nån slags inspiration. Ojojoj.