Att... nu har jag (nästan) sytt klart en jubileumsklänning.

Jag kommer inte ihåg om jag skrivit något alls om processen här på bloggen, så jag kan ju börja här. Ja, kjolens volanger är gjorda av totalt fyra stycken donitsformade tygbitar.

Samtliga gula bitar till klänningen utklippta (spetsöverdelen fattades alltså ännu här).

 Här en mycket tidig bild på den undre överdelen.

 Nalle Nåldyna var bekymrad, för han hade inte tillräckligt många nålar för fållarna på volankjolen.

(Sen handlade jag lite till.)

Och så kunde volangerna fållas klart och sys ihop. Note to self: den måste strykas ännu.

Sen klipptes en spetsöverdel till, men där blev det sedan ett uppehåll för sånt som påsk, resa till Estland, folkdansgrejer, jobb...

...ända tills min telefon vänligt påpekade att 5 dagar återstår till Jubbe, och Nalle Nåldyna vänligt påpekade att det kanske var dags att återuppta projektet jubbeklänning.

Så jag lydde, och fick fast en dragkjed.

...och fick volangerna ihopsydda med överdelen.

Tadaaa!

Men det slutade ju inte där, eftersom dresscoden ju faktiskt är långklänning. Jag lyckades pussla ihop tyget så det räckte till en längre och vidare kopia av den kjol jag sydde för folkdansarnas bal anno 2009, och hade lite vidlyftiga planer för den men det får bli till en eventuell andra gång. Jag får i alla fall tillräckligt gustavianska vibbar av den här spetsfållen.

Var det kanske stressen som gjorde sig påmind när jag sen började sticka mig på nålarna hela tiden?

Nalle Nåldyna tycker mest att jag sjåpar mig när jag beklagar mig över att både knappnålar och synålar är vassa och att fingrar med plåster inte har samma grepp om tyget som fingrar utan plåster, men nåja...

Nästa gång ska jag kanske ta med tiden för sårläkning i tidtabellen när jag syr en klänning till ett specifikt evenemang. Sådär på riktigt, alltså. Visst är det kul att gå på fest i kläder man själv skräddat ihop, men det behöver ju inte synas så här detaljerat hur roligt man haft under tiden...

Återstår just nu, då:

• sy fast axelbanden i ryggen och lev med att de är vita och inte gula.
• åtgärda vänstra sidan av den vita spetsöverdelen som på något sätt blev för vid.
• stryk hela härligheten - både volangerna på klänningen och långkjolen.
• publicera bild på hela härligheten. Jag har en redan, förstås, men jag tänker inte instagramma den före banketten - nånting ska väl också mina körvänner på instagram få vänta på.

Dessutom får sambon låna frack, vilket är ganska prima.

Men, nästa: genrep! Iiiik!