Mörkläggningsgardiner - och chokladmumriken lär sig en ny teknik.

Idag har jag sytt gardiner - mörkläggningsgardiner till sovrummet eftersom vi närmar oss den tiden på året då solen lyser in där klockan 4 på morgonen och det inte är helt okej.

De är ju inte särdeles vackra, men jag hoppas de skall uppfylla sin funktion.

Jag bestämde mig dock för att prova på en ny teknik - osynlig fållsöm - och knappnålsnallen hjälpte mig med att läsa instruktionerna i bruksanvisningen. Tänka sig förresten - en bruksanvisning som jag faktiskt läser!

Småpetigt.

...men så här ser en vanlig söm ut i detta tyg. Inte särskilt vackert, alltså. Det här är övre kanten så den kommer ändå inte att synas.

 Men så här pass diskret är alltså den riktiga sömmen på rätsidan. Jihuu! Det här gick dessutom mycket smidigare än senast jag försökte lära mig något nytt, alltså sy knapphål.

Och ja, ifall någon undrar, så är madrassen färdig (knäppen är bara väldigt tråkiga att sy fast och när det behövs sju stycken drar det oundvikligen ut på tiden - jag tycker jag var lite uthärdig som fick det gjort i två omgångar). Så kan jag ju också upplysa läsaren om att jag har köpt tyg till en underklänning till regency-klänningen samt tyg till en gardin som ska hänga framför balkongdörren och förhoppningsvis hålla oönskade gäster (så om getingar) borta. Och vara snygg, förstås...?

En madrass I.P.

När jag gick på ettan i lågstadiet och det skulle vara maskerad på vappen (vilket var tradition i mitt lågstadium och i det finska lågstadiet också, vill jag minnas) sa min pappa att om han ska sy en maskeraddräkt åt mig blir det en madrass. Det kan möjligen berott på att han vid det laget sytt en del madrasser till vår dåvarande båt, men sedermera fick han äta upp sina ord när han faktiskt sydde en nunnedräkt åt mig. (Det var iofs tre år senare - de första tre åren hade jag en lånad prinsessklänning.)

Hursomhaver, min händige far har alltså sytt väldigt många madrasser till båten, både familjens gamla båt och den nya, och när jag och min sambo ådrog oss en liten bänk till vår balkong tänkte jag "hur svårt kan det vara?" i sann Anna Neah-stil (måste ju hänvisa till en av mina favoritbloggar med jämna mellanrum). Tyvärr är det också så, att under första omgången av pappas madrasstillverkning var jag för liten för att lära mig något, och under andra omgången råkade jag vara på utbyte i Österrike, så jag har sannerligen inte lärt mig något av honom.

Till att börja med ritade jag i alla fall ett mönster åt mig på hur madrassen skulle se ut. Till det behöver man en solig vårdag, en soffa uppe på ett bord, och ett gammalt lakan.

Sen bidrog min pappa avsevärt när han tog mig till en beklädnadsfirma i Karis som sålde skumgummi åt mig. Tyvärr fanns det ingen lämplig bit i så tjock skumgummi som jag ville ha, men tur i oturen är att 10 cm tjock skumgummi skulle ha varit omöjlig för mig att skära till på egen hand - redan 3 cm var ganska besvärligt att klippa med en vanlig sax. Jag fick i stället klippa ut två bitar i samma form. Varning: att hantera två bitar skumgummi som önskas befinna sig rakt ovanför varandra är frustrerande, enär de nog har en förmåga att glida ifrån varandra så fort man hanterar dem, men samtidigt sitter så fast i varandra att det är hopplöst att placera dem rätt.

Nå, sen klipper man till tyget och nålar ihop det och syr. Jag ville undvika dragkjedar eftersom de är jobbiga (och jag hade ingen tillräckligt lång hemma igår), så i stället tänkte jag mig nåt slags över-vikt lapp-system. Då tänkte jag inte på att den längsta sidan är just väldigt lång, och ett sånt system kommer att glappa.

Det är lite småpetigt att få hörnen snygga, i synnerhet två gånger.

Nu återstår att skaffa knäppen att knäppa ihop långsidan med, och sen är det klart. Vi provsatt redan igår och jag tror helheten fick godkänt. Observera också hur fint restbiten från Eurokangas gick ihop med mönstret på H&Ms kuddfodral!