En madrass I.P.

När jag gick på ettan i lågstadiet och det skulle vara maskerad på vappen (vilket var tradition i mitt lågstadium och i det finska lågstadiet också, vill jag minnas) sa min pappa att om han ska sy en maskeraddräkt åt mig blir det en madrass. Det kan möjligen berott på att han vid det laget sytt en del madrasser till vår dåvarande båt, men sedermera fick han äta upp sina ord när han faktiskt sydde en nunnedräkt åt mig. (Det var iofs tre år senare - de första tre åren hade jag en lånad prinsessklänning.)

Hursomhaver, min händige far har alltså sytt väldigt många madrasser till båten, både familjens gamla båt och den nya, och när jag och min sambo ådrog oss en liten bänk till vår balkong tänkte jag "hur svårt kan det vara?" i sann Anna Neah-stil (måste ju hänvisa till en av mina favoritbloggar med jämna mellanrum). Tyvärr är det också så, att under första omgången av pappas madrasstillverkning var jag för liten för att lära mig något, och under andra omgången råkade jag vara på utbyte i Österrike, så jag har sannerligen inte lärt mig något av honom.

Till att börja med ritade jag i alla fall ett mönster åt mig på hur madrassen skulle se ut. Till det behöver man en solig vårdag, en soffa uppe på ett bord, och ett gammalt lakan.

Sen bidrog min pappa avsevärt när han tog mig till en beklädnadsfirma i Karis som sålde skumgummi åt mig. Tyvärr fanns det ingen lämplig bit i så tjock skumgummi som jag ville ha, men tur i oturen är att 10 cm tjock skumgummi skulle ha varit omöjlig för mig att skära till på egen hand - redan 3 cm var ganska besvärligt att klippa med en vanlig sax. Jag fick i stället klippa ut två bitar i samma form. Varning: att hantera två bitar skumgummi som önskas befinna sig rakt ovanför varandra är frustrerande, enär de nog har en förmåga att glida ifrån varandra så fort man hanterar dem, men samtidigt sitter så fast i varandra att det är hopplöst att placera dem rätt.

Nå, sen klipper man till tyget och nålar ihop det och syr. Jag ville undvika dragkjedar eftersom de är jobbiga (och jag hade ingen tillräckligt lång hemma igår), så i stället tänkte jag mig nåt slags över-vikt lapp-system. Då tänkte jag inte på att den längsta sidan är just väldigt lång, och ett sånt system kommer att glappa.

Det är lite småpetigt att få hörnen snygga, i synnerhet två gånger.

Nu återstår att skaffa knäppen att knäppa ihop långsidan med, och sen är det klart. Vi provsatt redan igår och jag tror helheten fick godkänt. Observera också hur fint restbiten från Eurokangas gick ihop med mönstret på H&Ms kuddfodral!