Det är vår.

...och då startar tydligen min någon månad långa sysäsong. Det kanske har att göra med min pollenallergi (som jag nu alltså fått bekräftad till ett värde på 24, jämfört med gränsvärdet 0,35 för allergi, vad gäller björk, och tydlig allergi även för timotej och gråbo, och eftersom alen är släkt med björken reagerar jag antagligen även på den) som gör att jag måste hålla mig inomhus så mycket som möjligt. Och att jag kommit igång med medicineringen ordentligt.

Förra torsdagen vågade jag mig dock ut i Åbo centrum (dels för att hämta ut mera allergimedicin) och passade på att besöka Eurokangas. Egentligen var jag ute efter fler tyg i stil med det blommiga till höger på bilden nedan, men det slutade med fyra randiga trikåtyger från restbitshörnan i stället (kanske främst för att jag inte orkade med projektet be-om-betjäning-på-finska).

Jag köpte förra våren en kjol från H&M som jag älskade så mycket redan då att jag bestämde mig för att kopiera den (därav det röda blommiga tyget som köptes förra våren). Kring nyår köpte jag två klänningar från Dorothy Perkins som jag också älskar och använder typ hela tiden, så dem tänker jag också kopiera. Idag har jag, i stället för att skriva gradu, ritat mönster och ändamålsbestämt tygerna.

De två randiga till vänster ska bli klänningar, de två till höger (det blommiga och och det grå-vitrandiga) ska bli kjolar. Det grön-vit-röd-blårandiga i nedrekanten ska bli en maxikjol, typ enligt detta eller eller maxiklänning enligt detta (om jag hittar tyg till överdel för det räcker bara till en maxikjol egentligen, så det lutar nog åt kjol).

Men innan dessa projekt blir av borde jag först reparera fyra av sambons jeans (bra instruktioner här ifall jag inte redan tidigare länkat till det), för att minska lite på den enorma arbetshög som samlats. Och efter det, för att lite vänja mig vid att sy i trikå vilket jag alltså ännu aldrig gjort i någon nämnvärd utsträckning ska jag sy en vårig infinity scarf (heter vadå på svenska? evighetshalsduk?) typ enligt denna modell (jag har kvar restbitar av spets från jubbeklänningen jag sydde i fjol). Och när jag sytt kjolarna tänker jag mig att jag ska sy matchande hårband i denna stil av de återstående tygbitarna.

Och fast jag nu har länkat till en massa specifika pins på samma board kan jag ju på samma gång länka till hela boarden - min Stil och söömas-board alltså.

Påtbräderiet

Jag köpte runda stickringar (påtbrädor på officiell svenska) via nätet och de kom (väldigt länge efter beställningen, men så var det ju jul och nyår däremellan).

 På den rosa, största ringen (med 41 piggar) stickade jag en rund halsduk. Mössan stickade jag på den blå ringen med 36 piggar. Men så har jag ett ganska litet huvud för att vara en vuxen människa - de flesta skulle antagligen behöva sticka även mössan på den största ringen.

Hur man gör en snygg kant på mössan, så där att den är dubbel, lärde jag mig med hjälp av denna video.

Vad jag däremot inte insåg i tid när jag lagade halsduken var att sista gången jag virar garnet runt alla piggar borde jag ha snurrat åtminstone två varv i stället för bara ett varv runt varje enskild pigg. Nu blev det dels väldigt spänt att fästa av hela härligheten (det släppte efter ett tag och gick lättare, men i början var det väldigt spänt), och dels... töjer kanten inte. Alls. Men eftersom jag har ett litet huvud får jag ner den över ansiktet ändå...

Påtbräda, heter det.

Jag har påtat min första halsduk, eller vad ska man säga? Nå, jag har stickat min första halsduk på en påtbräda. Den är 160 cm lång och ca 27 cm bred och jag vet inte riktigt vilken färg den har, för den ser olika ut i olika sken. Jag lutar främst åt mörkbrun (men i skenet från en lampa hos mina föräldrar såg den väldigt blå ut).

Det gick åt två hela nystan av Novitas Piki (garn nr 228, färg nr 087).

 Den är så mjuuuk! (Och varm.)

Jag hittade ett motsvarande nystan grönt garn, och har påbörjat nästa års julklapp åt min mor. Jag tror att hon kanske inte vill ha fullt så bred halsduk som jag, så jag tänkte att det räcker med det här ena nystanet... eller så får det bara helt enkelt lov att göra det.

För övrigt så väntar jag, hoppsan då, på en beställning från Knitting room. Hur gick det nu så?

Drömmar om Asheville, North Carolina

Jag tillbringade fyra månader i USA för fyra år sedan. Jag kan ju inte säga att jag trivdes särdeles bra. Men i mars 2011, efter ett besök på Biltmore House, korsade min väg en alldeles fenomenal hobbyaffär, som t.o.m. fick ett eget blogginlägg redan samma dag. Nu kan det ju hända att jag i dagens läge inte längre har helt tillförlitliga och realistiska minnen av hur fantastisk affären var, men efter att ha kollat igenom utbudet i Åbo önskar jag verkligen att jag befann mig inom en dags resas avstånd från Earth Guild i Asheville.

Framför allt saknar jag möjligheten att köpa kardad ull för våttovning. De enda som säljer kardad ull i Åbo har endast kvantiteter som lämpar sig för nåltovning och jag har dels inget intresse av det, och dels är det allt för lite och dyrt för att använda det till våttovning. Och jag har nu bara bestämt mig för att jag vill tova tofflor.

Suck.

Men, det finns hopp. En bit söder om Raumo finns ett spinneri (ja, jag måste MOTta kehräämö) som säljer större mängder kardad ull. Nån gång måste vi passa in ett besök där på vägen till eller från Österbotten. Annat som jag skulle vilja ha är stickringar (finns här) - jag köpte en stickmanick idag faktiskt, men ringar hade de inte - och reflextyg, vilket jag har köpt en gång på Tiimari, men Tiimari finns ju inte längre och jag kommer helt enkelt inte på vem som kunde sälja sånt nu.

Dagens inköp.

Glömskheten...

Det har nästan gått en månad sen körens jubileum (eller ja, 27 dagar), och jag har helt glömt bort att posta bilder på min klänning! Så här kommer nu de, som jag förstår, väldigt efterlängtade bilderna...

Färdig men ostruken klänning i not so much action, med en sned badrumsmatta och ett nytvättat täcke på tork i bakgrunden.

Sambon och jag dansade hambo när Hårgalåten sjöngs, och en andra sopran instagrammade oss. Tyvärr har hon privat profil på instagram, men det finns ju printscreen...

* * *

Nu har jag gått över till att göra diverse småprojekt. Förra veckan reparerade jag min mormors gamla underklänning, som sprack i ryggen på den mycket svettiga stämman i Pargas i fjol (resultatet blev mycket snyggt men tyvärr börjar nog tyget vara uttjänt för det sprack igen i helgen). Idag har jag sytt i två knappar i sambons vitskjorta och lappat min röda körkasse som legat och väntat på lappning i ett år. Dessutom har jag städat undan en massa mönsterbitar - arkiverat dem duktigt i min mönsterpärm.

Till näst ska jag läsa på om spetsar (lånade en bok på finska, tänka sig, men också en om knyppling på svenska, bara av ren nyfikenhet), fixa om ett par jeans till kjol och ett annat par jeans till skjorts (sambon lagar så god mat för det mesta att alla mina jeans från mina tidigaste år som 20+ behöver en hel del avancerade ingrepp för att gå på), och mycket försiktigt planera hur jag ska optimera användningen av de fyra styckemössor jag på något sätt råkar ha blivit ägare till, samt eventuellt snart kontakta en viss institution som har monopol på finlandssvenska folkdräkter om instruktioner/beskrivningar till diverse olika folkdräktsdelar.

Så sånt...

Att... nu har jag (nästan) sytt klart en jubileumsklänning.

Jag kommer inte ihåg om jag skrivit något alls om processen här på bloggen, så jag kan ju börja här. Ja, kjolens volanger är gjorda av totalt fyra stycken donitsformade tygbitar.

Samtliga gula bitar till klänningen utklippta (spetsöverdelen fattades alltså ännu här).

 Här en mycket tidig bild på den undre överdelen.

 Nalle Nåldyna var bekymrad, för han hade inte tillräckligt många nålar för fållarna på volankjolen.

(Sen handlade jag lite till.)

Och så kunde volangerna fållas klart och sys ihop. Note to self: den måste strykas ännu.

Sen klipptes en spetsöverdel till, men där blev det sedan ett uppehåll för sånt som påsk, resa till Estland, folkdansgrejer, jobb...

...ända tills min telefon vänligt påpekade att 5 dagar återstår till Jubbe, och Nalle Nåldyna vänligt påpekade att det kanske var dags att återuppta projektet jubbeklänning.

Så jag lydde, och fick fast en dragkjed.

...och fick volangerna ihopsydda med överdelen.

Tadaaa!

Men det slutade ju inte där, eftersom dresscoden ju faktiskt är långklänning. Jag lyckades pussla ihop tyget så det räckte till en längre och vidare kopia av den kjol jag sydde för folkdansarnas bal anno 2009, och hade lite vidlyftiga planer för den men det får bli till en eventuell andra gång. Jag får i alla fall tillräckligt gustavianska vibbar av den här spetsfållen.

Var det kanske stressen som gjorde sig påmind när jag sen började sticka mig på nålarna hela tiden?

Nalle Nåldyna tycker mest att jag sjåpar mig när jag beklagar mig över att både knappnålar och synålar är vassa och att fingrar med plåster inte har samma grepp om tyget som fingrar utan plåster, men nåja...

Nästa gång ska jag kanske ta med tiden för sårläkning i tidtabellen när jag syr en klänning till ett specifikt evenemang. Sådär på riktigt, alltså. Visst är det kul att gå på fest i kläder man själv skräddat ihop, men det behöver ju inte synas så här detaljerat hur roligt man haft under tiden...

Återstår just nu, då:

• sy fast axelbanden i ryggen och lev med att de är vita och inte gula.
• åtgärda vänstra sidan av den vita spetsöverdelen som på något sätt blev för vid.
• stryk hela härligheten - både volangerna på klänningen och långkjolen.
• publicera bild på hela härligheten. Jag har en redan, förstås, men jag tänker inte instagramma den före banketten - nånting ska väl också mina körvänner på instagram få vänta på.

Dessutom får sambon låna frack, vilket är ganska prima.

Men, nästa: genrep! Iiiik!

Jag ritar fortfarande mönster.

Ja. Jag har sytt en första version av överdelarna, men idag har jag ritat om en del av mönsterdelarna nedan.

Mönsterbitarna till volangerna var rätt skoj att rita, faktiskt. Så stora passare som skulle ha behövts vet jag inte om finns, så jag fick tejpa fast en penna på en halv meters-linjal och göra mitt yttersta för att få endan av linjalen att hållas i ungefär samma punkt. Ja, det är två jätte-donitsar jag ritat.

Det här är den delen av överdelen som ska sys av spets. Framifrån ser denna lakansvariant ganska okej ut, men bakifrån ser man att det inte riktigt räcker till. Nå, jag vet att det är framsidan som måste breddas, så... Det blir väl nästa projekt på golvet nu då.

Hurra vad enkelt det är att fixa foton till den här bloggen nu när jag kan flytta dem till dropbox genast när jag tagit dem! Och jag kan laga collage i telefonen och flytta även dem direkt till dropbox! Jei!