Drömmen

Om jag kunde sticka så som andra kan, så skulle jag sticka Susie's Reading Mitts.

Jag menar, ååååh... Jag vill ha! Titta bara!

Och för att vara helt ärlig så har jag köpt passande garn och passande stickor och printat ut mönstret. Jag har till och med tagit med hela håjton till Österbotten över jul. Men vete tipporna om det blir något av det...

För att ytterligare mota självdöden i grinden

En gång för många år sedan gav jag en liten korsstygnstavla i julklapp åt Rebecca. Hon gillar nämligen kaffe. Jag ber om ursäkt för den överdrivna blixten på bilden - jag kanske inte hade lärt mig ställa in blixten på kameran på den tiden.

Mönstret är från min favorittidning CrossStitcher - mitt första nummer som prenumerant är antagligen i Malaysien just nu, men strunt i det. Jag har också en version för te-älskare, och mina fingrar kliar. Den går mer i grönt, dessutom.

Lustigt förresten, varje gång jag ska skriva ett inlägg på den här bloggen har jag färdigt formulerat hälften på engelska, och sen inser jag att det är svenska som gäller. Den vanan, den vanan.

Balfodral

Folkdanslaget Otakt har en maskot vid namn Odjuret. Han ser liten och ofarlig ut, men man vet ju aldrig... Så när han har för vana att gå på självständighetsbal med resten av oss var det bäst att sy ett snyggt fodral åt honom när han fick för sig att han ville ha ett.

Han valde ut ett grönt och glansigt tyg som jag sydde en klänning av för ett år sedan.

 Det stärkte vi med stärkelsetyg, eller vad det nu heter.

Sedan sydde vi ihop det till en påse, och Odjuret övervakade det hela mycket noga.

Ännu var han inte nöjd, utan grävde i mina lådor, där han hittade glansig, svart snedlist. (Blomman på bilden är inte så vissen som den ser ut, det är bara de sådda St Pauliabladen som vissnat när de nya plantorna växt till sig.)

Den sydde vi ihop så det blev ett hållbart band att sy fast på magsidan av balfodralet, så att Odjuret kan hänga med på dansgolvet.

Sedan var det ett ståtligt Odjur som for på bal! Även Odjurets maskot Smörgåsen kan skymtas på den övre av dessa två bilder.

Krokat (eller hur det nu sen bör heta)

För att inte denna blogg skall dö den tragiska självdöden ska jag här bidra med ett projekt från nån gång i somras: ett krokat (knappast kroknat, i alla fall) telefonfodral som jag gjorde åt min mor, efter att jag gjort ett likadant åt den där typen som bor ihop med mig.

Jag finner det småintressant att den engelska termen (en av dem) är Tunisian crochet. I anglosfären räknas det alltså fullständigt som virkning, bara en speciell sorts virkning, medan det på svenska nästan verkar räknas helt skilt. Här finns lite info om krokning i allmänhet. Vad jag önskar mig i julklapp (förutom allt på den mer eller mindre hopplösa listan här) är riktiga krokningsnålar. De verkar vara svåra att få tag på. Jag har bara en, och vanliga virkningsnålar envisas ju med att ha en liten platt del på mitten som töjer ut maskorna. Suck.

Och ja, det blev bilden med telefon i, såhär dagen till ära liksom. Vad bättre än en Nokiatelefon på Finlands självständighetsdag? Heh.

Håhå.

Det pyssligaste jag sysslat med på ett tag är att ytterligare jobba lite på denna bloggs utseende. Jag hittade en massa nya typsnitt (fonter) och sådant är ju skoj. Dessutom är det trevligt att öva på den här bloggen så jag vet vad man kan göra sen när jag sätter igång med designen på min vanliga blogg (eftersom jag är urtrött på den vid det här laget).

Annars har jag skrivit av ett virkmönster, men när jag inte har lärt mig virka på svenska är jag irriterad på hur svårt det verkar vara för mig att automatiskt förstå de svenska instruktionerna. (I fråga om virkmönster är jag faktiskt gravt amerikaniserad.)

Därtill bör tilläggas att jag har så mycket på gång i skolan att jag inte tillåter mig själv att handarbeta fastän jag vill, och därför blir den här bloggen lite lidande. Att sånt.

Om böcker och tidningar

Jag såg bland annat den här boken på bokmässan idag. Den kostade bara fem euro, men jag köpte den inte. Var det ett misstag, månntro? Det priset var ju uppenbarligen bra - till skillnad från det mesta som annars prånglades ut på mässan... och i den allmänna konkurs jag har för ovana att försätta mig i på dylika tillställningar (så skedde även denna gång) skulle den knappast ha märkts desto mer.

Men stickning är ju inte riktigt min grej, trots allt. Tyvärr. Det verkar så trevligt med ett handarbete som kan utövas medan man ser på film, till skillnad från korsstygn.

Jag ser betydligt mer fram emot den dag som mitt första prenumererade nummer av CrossStitcher kommer hem. Jag kan bara hoppas att den hittar hela vägen från England...

Edit: Att den hittar hit hela vägen från England utan turer via Malaysia, Indonesien eller Filippinerna alltså. Nånstans där i trakten finns nämligen samma postnummer som mitt här i Finland, och jag hörde om någon som fått post från England som irrat omkring lite. I Sydostasien. Hum.

Såja.

Sådär, nu har jag laddat upp en egenhändigt fotograferad bild som bakgrund, så det här ser lite mer ut som en handarbetsblogg. Därtill kan jag bjuda på en bild av projektet jag håller på med för tillfället:

Den är inte klar än, och eftersom det här är internet och alla* kan läsa detta kan jag inte berätta mer ingående vad det ska bli, men så mycket kan jag väl säga att jag ännu skall sy in konturer men gör det sen när alla delarna har korsstygnen klara. Jag ska så klart fota slutresultatet sen när det är klart, men de bilderna visar jag först efter jul.

*Vem som helst. Alltså möjligen även de(n) tilltänkta julklappsmottagaren.

Hej och hå!

Jag bloggar egentligen på engelska. Men eftersom jag är en obotligt stolt finlandssvensk känner jag att jag borde bidra till den finlandssvenska bloggosfären också. Med hopp om att bli "en i gänget" - ni vet, de där som springer på bloggalor på Korjaamo dagen före självständighetsdagen* - startar jag nu denna blogg: ytterligare en myspysblogg som knappast kommer att tillföra världen (eller, för den delen, den redan myspysifierade finlandssvenska bloggosfären) något nytt.

Jag blev inspirerad av Sannes virkningsblogg - hon fick mig till och med att försöka börja virka - och därför tyckte jag att mitt bidrag till det virtuella myspys-Svenskfinland kunde få bli en handarbetsblogg. I huvudsak kommer jag (tror jag) att blogga om saker jag broderar med korsstygn. Förvänta er dock inga stora virkade schalar till att börja med, för det kommer att låta vänta på sig väldigt länge, har jag på känn. Ibland händer det sig, å andra sidan, att jag sätter mig vid symaskinen, trots att jag (hur jag än skulle önska annat) inte är någon Anna Neah när det kommer till klänningssömnad.

Det kanske låter märkligt att starta en blogg för att tillbringa mindre tid framför datorn, men det är faktiskt ett mål. Jag tänker så: om jag har en blogg där jag förväntas visa mina handarbetsalster kommer jag att känna mig manad att stänga av datorn ibland och tillverka något. Det har hänt allt för sällan under de senaste åren. Och jag är övertygad om att det är hälsosamt och miljövänligt att stänga av datorn ibland. (Elena är en stor inspirationskälla här.)

Namnet på denna blogg är inspirerat av Temumriken, ett namn på vilket min avundsjuka inte känner några gränser, enär även jag är en hängiven temumrik. Choklad är dock heller aldrig fel, så det får duga.

*Jag är besvärande medveten om att det är för sent för folket att nominera mig i år, men det får jag väl ta.