På kommande

Igår kväll medan jag var på spenderar-humör, klickade jag hem* den här boken. Jag ser fram emot att bläddra i den - fast det kommer antagligen att ta väldigt länge innan jag klarar av att sticka något ur den.

Till nästa (parallellt med vantarna, som jag hoppas inte behöva den här säsongen mera) skall jag dock sticka en väska. Ett litet lappverk, dessutom, så vi får se hur det går. Jag behöver nämligen en snärttig påse att ha mina nystan och stickor och dylikt i nu när jag tydligen tänker bli en riktigt stickningsmommo. Instruktionen har jag från Ravelry, men det är bara allmänna instruktioner, för mönstret är egentligen på japanska och det övergår mina språkkunskaper.

*Jag gör mitt yttersta för att vara fördomsfri i mitt språkbruk och använda spetsfundiga uttryck som detta, fastän just det här uttrycket - att klicka hem något - får mig att rysa. Jag är väl konservativ när det kommer till svenska språket.

Drömmen om den fysiska handarbetshörnan

Det är ju rätt så trevligt med en virtuell handarbetshörna. Men vad jag verkligen drömmer om är en riktig handarbetshörna i mitt hem där jag kan ha alla mina handarbetsredskap, böcker, och material samlade på ett ställe och där jag kan sitta och handarbeta. Som det nu är finns allting utspritt över mina 39 kvadrat och det höjer inte motivationen till att slita sig från datorn för att handarbeta, precis.

Här är korgen med aktuella stick- och virkprojekt. För tillfället undanställd framför en rad med böcker i ett hörn.

Här är en bild som inte borde ha vänts på ända, men så har skett ändå och jag kan inte göra något åt det. Det föreställer min gröna, ärvda lilla kista i vilken jag förvarar diverse korsstygnsmaterial - främst en massa trådar men också ett litet lager tyg, och som man kan se, en del påbörjade projekt och en del tidningar med påtänkta projekt.

Här är den stora högen med tyger och diverse klädesplagg i behov av lappning.

I de här IKEA-lådorna finns sytråd, pennor, nålar, och diverse annat roligt.

 Här står min kära symaskin bortglömd på golvet, inklämd mellan soffan och synten. Höjden var ändå när jag åkte till USA för fyra månader utan att klä på den dammskyddet.

 I ett av lägenhetens väggfasta skåp finns ett par korgar med ytterligare ett tyglager.

I ett hörn av sovrummet finns en stor kartonglåda fylld med diverse broderisaker och fotoprojekt och Kaxen-strippar urklippta ur Hbl, i väntan på att limmas in i ett häfte.

I en bokhylla står mina handarbetsböcker omgivna av bilskolans lärobok, djurböcker, och blomböcker.

Ett par våningar ner i samma hylla finns två pärmar med CrossStitcher.

Detta är en del av drömmen - att smälla in en massa tyger, garn, och dylikt i denna byrå*.

... samt att befria denna sekretär från diverse konstigheter och fylla även den med handarbetsmaterial. Jag tänker mig att de där IKEA-lådorna eller symaskinen och den gröna kistan skulle få flytta upp på sekretären respektive byrån, och att de där böckerna också skulle få ta plats uppe på sekretären.

Vänta bara, när vi flyttar, så...

*Ja, det bor en storkonsument av mätstickor till blodsockermätare och insulinnålar här. Dessa saker kommer också att flytta med, men de får hitta nån annanstans att befinna sig på än i min handarbetshörna.

Jag stickar!

Jag vet inte om jag nämnt det förut, men jag har drömt om att sticka ett par fingerlösa vantar jag hittade instruktioner till på nätet. Igår var det dags att börja, eftersom mina vänner hade sammankallat syjunta och undervisning i stickning. Stickningsgurun Fanny hann knappt sticka något själv, trots att hon inte behövde hjälpa mig (främst för att hon inte heller är så bevandrad i stickningstermer på engelska, så jag fick ty mig till ordförklaringar och tutorials på nätet, mellan alla de spotifylåtarna vi hörde på.

Visst blev hålen lite ojämna och varierande, men jag har i alla fall lärt mig en ny teknik, svurit över ulligt garn* (och hostat lite, för jag har visst råkat få lite av det i halsen också), och råkade bara en gång dra i fel sticka så jag tappade 10 maskor. Så kan vi konstatera att stickningsjunta är ett lustigt fenomen: fyra personer sitter i samma rum och pratar i mun på varandra - inte med varandra, utan med sina stickningar.

*Fanny och jag svor i lag, för vi råkade ha exakt likadant garn. Samma färg, till och med.