Jag stickar!

Jag vet inte om jag nämnt det förut, men jag har drömt om att sticka ett par fingerlösa vantar jag hittade instruktioner till på nätet. Igår var det dags att börja, eftersom mina vänner hade sammankallat syjunta och undervisning i stickning. Stickningsgurun Fanny hann knappt sticka något själv, trots att hon inte behövde hjälpa mig (främst för att hon inte heller är så bevandrad i stickningstermer på engelska, så jag fick ty mig till ordförklaringar och tutorials på nätet, mellan alla de spotifylåtarna vi hörde på.

Visst blev hålen lite ojämna och varierande, men jag har i alla fall lärt mig en ny teknik, svurit över ulligt garn* (och hostat lite, för jag har visst råkat få lite av det i halsen också), och råkade bara en gång dra i fel sticka så jag tappade 10 maskor. Så kan vi konstatera att stickningsjunta är ett lustigt fenomen: fyra personer sitter i samma rum och pratar i mun på varandra - inte med varandra, utan med sina stickningar.

*Fanny och jag svor i lag, för vi råkade ha exakt likadant garn. Samma färg, till och med.