Påtbräda, heter det.

Jag har påtat min första halsduk, eller vad ska man säga? Nå, jag har stickat min första halsduk på en påtbräda. Den är 160 cm lång och ca 27 cm bred och jag vet inte riktigt vilken färg den har, för den ser olika ut i olika sken. Jag lutar främst åt mörkbrun (men i skenet från en lampa hos mina föräldrar såg den väldigt blå ut).

Det gick åt två hela nystan av Novitas Piki (garn nr 228, färg nr 087).

 Den är så mjuuuk! (Och varm.)

Jag hittade ett motsvarande nystan grönt garn, och har påbörjat nästa års julklapp åt min mor. Jag tror att hon kanske inte vill ha fullt så bred halsduk som jag, så jag tänkte att det räcker med det här ena nystanet... eller så får det bara helt enkelt lov att göra det.

För övrigt så väntar jag, hoppsan då, på en beställning från Knitting room. Hur gick det nu så?

Drömmar om Asheville, North Carolina

Jag tillbringade fyra månader i USA för fyra år sedan. Jag kan ju inte säga att jag trivdes särdeles bra. Men i mars 2011, efter ett besök på Biltmore House, korsade min väg en alldeles fenomenal hobbyaffär, som t.o.m. fick ett eget blogginlägg redan samma dag. Nu kan det ju hända att jag i dagens läge inte längre har helt tillförlitliga och realistiska minnen av hur fantastisk affären var, men efter att ha kollat igenom utbudet i Åbo önskar jag verkligen att jag befann mig inom en dags resas avstånd från Earth Guild i Asheville.

Framför allt saknar jag möjligheten att köpa kardad ull för våttovning. De enda som säljer kardad ull i Åbo har endast kvantiteter som lämpar sig för nåltovning och jag har dels inget intresse av det, och dels är det allt för lite och dyrt för att använda det till våttovning. Och jag har nu bara bestämt mig för att jag vill tova tofflor.

Suck.

Men, det finns hopp. En bit söder om Raumo finns ett spinneri (ja, jag måste MOTta kehräämö) som säljer större mängder kardad ull. Nån gång måste vi passa in ett besök där på vägen till eller från Österbotten. Annat som jag skulle vilja ha är stickringar (finns här) - jag köpte en stickmanick idag faktiskt, men ringar hade de inte - och reflextyg, vilket jag har köpt en gång på Tiimari, men Tiimari finns ju inte längre och jag kommer helt enkelt inte på vem som kunde sälja sånt nu.

Dagens inköp.

Glömskheten...

Det har nästan gått en månad sen körens jubileum (eller ja, 27 dagar), och jag har helt glömt bort att posta bilder på min klänning! Så här kommer nu de, som jag förstår, väldigt efterlängtade bilderna...

Färdig men ostruken klänning i not so much action, med en sned badrumsmatta och ett nytvättat täcke på tork i bakgrunden.

Sambon och jag dansade hambo när Hårgalåten sjöngs, och en andra sopran instagrammade oss. Tyvärr har hon privat profil på instagram, men det finns ju printscreen...

* * *

Nu har jag gått över till att göra diverse småprojekt. Förra veckan reparerade jag min mormors gamla underklänning, som sprack i ryggen på den mycket svettiga stämman i Pargas i fjol (resultatet blev mycket snyggt men tyvärr börjar nog tyget vara uttjänt för det sprack igen i helgen). Idag har jag sytt i två knappar i sambons vitskjorta och lappat min röda körkasse som legat och väntat på lappning i ett år. Dessutom har jag städat undan en massa mönsterbitar - arkiverat dem duktigt i min mönsterpärm.

Till näst ska jag läsa på om spetsar (lånade en bok på finska, tänka sig, men också en om knyppling på svenska, bara av ren nyfikenhet), fixa om ett par jeans till kjol och ett annat par jeans till skjorts (sambon lagar så god mat för det mesta att alla mina jeans från mina tidigaste år som 20+ behöver en hel del avancerade ingrepp för att gå på), och mycket försiktigt planera hur jag ska optimera användningen av de fyra styckemössor jag på något sätt råkar ha blivit ägare till, samt eventuellt snart kontakta en viss institution som har monopol på finlandssvenska folkdräkter om instruktioner/beskrivningar till diverse olika folkdräktsdelar.

Så sånt...

Att... nu har jag (nästan) sytt klart en jubileumsklänning.

Jag kommer inte ihåg om jag skrivit något alls om processen här på bloggen, så jag kan ju börja här. Ja, kjolens volanger är gjorda av totalt fyra stycken donitsformade tygbitar.

Samtliga gula bitar till klänningen utklippta (spetsöverdelen fattades alltså ännu här).

 Här en mycket tidig bild på den undre överdelen.

 Nalle Nåldyna var bekymrad, för han hade inte tillräckligt många nålar för fållarna på volankjolen.

(Sen handlade jag lite till.)

Och så kunde volangerna fållas klart och sys ihop. Note to self: den måste strykas ännu.

Sen klipptes en spetsöverdel till, men där blev det sedan ett uppehåll för sånt som påsk, resa till Estland, folkdansgrejer, jobb...

...ända tills min telefon vänligt påpekade att 5 dagar återstår till Jubbe, och Nalle Nåldyna vänligt påpekade att det kanske var dags att återuppta projektet jubbeklänning.

Så jag lydde, och fick fast en dragkjed.

...och fick volangerna ihopsydda med överdelen.

Tadaaa!

Men det slutade ju inte där, eftersom dresscoden ju faktiskt är långklänning. Jag lyckades pussla ihop tyget så det räckte till en längre och vidare kopia av den kjol jag sydde för folkdansarnas bal anno 2009, och hade lite vidlyftiga planer för den men det får bli till en eventuell andra gång. Jag får i alla fall tillräckligt gustavianska vibbar av den här spetsfållen.

Var det kanske stressen som gjorde sig påmind när jag sen började sticka mig på nålarna hela tiden?

Nalle Nåldyna tycker mest att jag sjåpar mig när jag beklagar mig över att både knappnålar och synålar är vassa och att fingrar med plåster inte har samma grepp om tyget som fingrar utan plåster, men nåja...

Nästa gång ska jag kanske ta med tiden för sårläkning i tidtabellen när jag syr en klänning till ett specifikt evenemang. Sådär på riktigt, alltså. Visst är det kul att gå på fest i kläder man själv skräddat ihop, men det behöver ju inte synas så här detaljerat hur roligt man haft under tiden...

Återstår just nu, då:

• sy fast axelbanden i ryggen och lev med att de är vita och inte gula.
• åtgärda vänstra sidan av den vita spetsöverdelen som på något sätt blev för vid.
• stryk hela härligheten - både volangerna på klänningen och långkjolen.
• publicera bild på hela härligheten. Jag har en redan, förstås, men jag tänker inte instagramma den före banketten - nånting ska väl också mina körvänner på instagram få vänta på.

Dessutom får sambon låna frack, vilket är ganska prima.

Men, nästa: genrep! Iiiik!

Jag ritar fortfarande mönster.

Ja. Jag har sytt en första version av överdelarna, men idag har jag ritat om en del av mönsterdelarna nedan.

Mönsterbitarna till volangerna var rätt skoj att rita, faktiskt. Så stora passare som skulle ha behövts vet jag inte om finns, så jag fick tejpa fast en penna på en halv meters-linjal och göra mitt yttersta för att få endan av linjalen att hållas i ungefär samma punkt. Ja, det är två jätte-donitsar jag ritat.

Det här är den delen av överdelen som ska sys av spets. Framifrån ser denna lakansvariant ganska okej ut, men bakifrån ser man att det inte riktigt räcker till. Nå, jag vet att det är framsidan som måste breddas, så... Det blir väl nästa projekt på golvet nu då.

Hurra vad enkelt det är att fixa foton till den här bloggen nu när jag kan flytta dem till dropbox genast när jag tagit dem! Och jag kan laga collage i telefonen och flytta även dem direkt till dropbox! Jei!

Att det här...

Jag har varit mycket trött väldigt ofta väldigt länge igen, så jag har inte kommit så långt med mina projekt.

Att krypa omkring på golvet och rita mönster kräver (åtminstone i min värld) att man kan göra det på ett någorlunda rent golv, och det har jag inte lyckats åstadkomma förrän igår. Gårdagens dammsugningsfrenesi gav mig träningsvärk, så det var inte något supernöje att krypa omkring och rita mönster idag.

Det blir inte heller bättre av att klänningen envisas med att vara så intrikat. Överdelen t.ex. består av 7 delar, som alla är olika. Och kjolens volanger är gjorda av cirkelformade tygbitar. Ja - två cirkelformade bitar per volang, alltså. Totalt fyra cirklar. Och jag hade tänkt sy en extra volang för att kunna variera längden från cocktail-ish till aftonklänning... Jag tror jag får göra ett återbesök på Eurokangas snart. Och för att göra det hela ännu lite roligare behöver jag klänningen om 18 dagar. Egentligen 20, men de två sista dagarna innan jag ska ha den på mig är jag redan i Tartu och har inte tid eller möjlighet att sy...

Att... var det två klänningar jag hade tänkt sy? Va?

Note to self: kom ihåg att mönsterbitarna i det här skedet ska föreställa en exakt kopia. Jag vill väl egentligen ha överdelen lite kortare...

Hon är hemma

Min nya vän Diana är hemma! En plastskruv gick av när jag skulle skruva fast henne på ställningen, men deg kanske går att åtgärdas. Vad jag inte visste var att hon hade ett så starkt intresse för att spela ukulele... eller att dansa tango för den delen.



Därtill kan jag ju meddela omvärlden att jag laddat ner en app till min nya smarta telefon och härmed testar att blogga den vägen. Får väl se vad framtiden för med sig.

Snabb uppdatering*

Diana finns på mitt postkontor!

Tyvärr får hon vara där över natten för jag hinner inte hämta henne idag. Dessutom väger paketet 8 kg, så jag överväger att ta bilen även om jag inte alls gillar tanken på att köra in och ut från postens kundparkering i hörnet av Nylandsgatan och Österlånggatan. Men onsdag förmiddag kanske är en relativ lugn tid så jag till och med kunde klara av en vänstersväng?

I morgon ska jag alltså kunna ge en närmare presentation av min blivande nya bästa vän.

*För det är sånt här idogt** spammande som håller folk flytande på nätet, eller hur?
**Okej, jag kanske inte spammar er så väldigt idogt, måste jag medge.

Diana...

...är skickad och på väg hem till mig! Jihuu!

Glad vändag på mig, bara!

Tyger

Jag handlade tyger häromdagen. Jag väntar förstås ännu på Diana, men jag skulle ju till näst kunna försöka mig på att rita mönster till kopian av 20-talsklänningen (som alltså ska sys av det övre tyget och spetsen). Organzan är till empireklänningen men till den fattas ännu tyget till basen, men som sagt - jag ides inte sätta griller i huvudet på föräljaren.

Egentligen hade jag haft lila i tankarna trots att lila inte är så historiskt trovärdigt för en empireklänning, men sen kom jag nu ändå hem med gult. Gult kanske inte är fult trots allt.

Nätshopping

Så här på en ledig lördag när man motionerat i hemma-gymmet (motionscykeln som jag lånat av min mamma, kombinerat med Downton Abbey) och inte orkar ta sig någonstans eftersom man ska på fest på kvällen passar det ju bra att shoppa lite på nätet. I all synnerhet om man i flera år har drömt om att köpa en provdocka.

Det blev den här. (Intressant förresten, Ompelukonekauppa har bara den modellen, i alla storlekar, medan Ompelijanmaailma har ca 15 olika men inte just den i storlek S. What's up with that?)

Min Visa-räkning kanske gråter när den kommer hem så småningom, men jag tror jag får en god vän. Jag litar på Elins omdöme i det här fallet. Så kom inte sen och säg att bloggar inte har någon betydelse...

Hjärnstorm

Jag har planerat lite nu: hurudana klänningar jag ska sy inför körens jubileum. Regencyklänningen (eller heter det empire på svenska? Har stött på det också) - Empireklänningen, alltså, ska vara vit med ett överdrag av pastellfärgad satin. Tänk typ så här (fast kanske inte fullt så mycket släp):

(bild härifrån.)

Ja, det är ju kanske inte så extremt balinspirerat (jämför med till exempel denna eller denna) men vi måste ju komma ihåg att det är jag som ska sy det också. Vilken färg överdraget ska bli vet jag inte, det får utbudet i tygaffären avgöra. Sen hoppas jag kunna hitta ett tyg till den andra klänningen i ungefär samma färg som överdraget till empireklänningen, och sedan matcha det hela med vit spets. Förlagan till eftersläppsklänningen är ju alltså denna som jag fann på Beyond Retro i Stockholm för några år sedan:

...som tyvärr är väldigt, väldigt sliten. Och kanske riktigt lite för lång.

Och så ska jag inte köpa allt tyg på en gång för då kommer personalen att tro att jag ska sy en brudklänning och en brudtärneklänning och vi vill ju inte lura dem...

Tänk om... en "vill göra-lista"

...för att en "vill göra-lista" inte är lika pressande som en "att göra-lista". Eller så är det bara inbillning?

Men i alla fall: en sån här lista skrev jag i juni 2013:

• flytta knapparna på 2 H&M t-skjortor (de har allt för vid urringning fast de i övrigt är lämplig storlek)
• nya muddar till brun stickad tröja
• lappa Flora-kassen
• sy färdigt grå jeanskjol
• sortera strumpbyxor och märk trasiga med röd tråd
• sy klart grönsvarta 50-talsklänningen (vet jag inte om jag orkar för den har blivit för liten i midjan)
• sy klart regency-klänningen (jag har använt den en gång till i dess halvfärdiga skick, och då var den dessutom skrynklig eftersom den legat hopskruttad i en påse i ett år)

Till denna lista kan fogas

• reparera folkdräktsunderklänningen
• reparera den vita underkjolen jag alltid använder
• sy klart underklänningen till regency-klänningen
• sticka klart läsvantarna.

Men sånt är ju ganska tråkigt. Jag menar, det är små saker som går snabbt (åtminstone en del av dem), men det är sååå motigt. Jag har dock stoppat ett antal yllesockor den här vintern. Så vad ska jag då egentligen sätta på en lista som skulle vara mer motiverande och spännande? Nå, t.ex.

• sy en till regency-klänning (en somrigare variant)*
• sy en kopia av 20-tals klänningen från Beyond Retro*
• skjorta till Replot/Björköby folkdräkt**
• livstycke till dito folkdräkt**
• förkläde till Kyrkslätt folkdräkt

Tänk om jag skulle lyckas åstadkomma något ordentligt i handarbetsväg i år?Och tänk om jag skulle lyckas producera mer än 3 inlägg om min framfart? Det återstår att se.

*Det skulle vara urcoolt med en långklänning till min nya körs jubileumsbankett och en kortare klänning som, genom tygval och dylikt, skulle matcha, för efterfesten, men ändå i en helt annan stil.

**Skjortan jag har är för liten. Märkligt nog är livstycket jag har för stort. Båda delarna härstammar från exakt samma ägare och användare. Jag vet inte hur det går ihop, men så är det.