Skattgömmor

Min mormor hörde till generationen som visste att ta till vara saker som man aldrig vet när man kan behöva. Det är väl så det blir när man lever relativt fattigt och får uppleva krigstider. Och hon verkar aldrig ha kunnat släppa det där samlandet. När vi flyttade hittade jag en kexlåda full med diverse smågrejer som jag inte orkat gå igenom trots att jag har sorterat en hel del handarbetsgrejer sen vi flyttade.

Igår var det dags eftersom jag letade efter knappar till min klänning.

Lådan innehöll mest knappar av olika sorter (en av dem kände jag till och med igen, den hörde hemma på en sedan länge slängd badrock jag använde som barn när jag gick i bastun hos mommo, vilket bevisar att en del i just den här burken var ganska sena gömmor), men också ett dussintal knappnålar, några dragkedjor, och annat smått och gott.

(Bl.a. en stor del vita knappar - att stoppa in dem alla i en minigrip-påse krävde hjälp av en slev)

Ibland, kan man tycka, gick den där ta allting till vara-mentaliteten gick lite väl långt...

...men sen kan man ju börja fundera också - vad för plagg kommer den här lilla tygbiten från? En klänning? En skjorta? (Knappnålen är med bara för att visa proportionerna.) 

Och den här dragkjeden tycker jag bara är så fin! Eller själva tygdelen är ganska äckligt smutsbrun (den är grådaskigare i verkligheten) men den där metallkulan och den lilla kjeden den sitter på är ju helt fantastiska!

(Observera att slev-bilden och dragkjedsbilden har blivit vända av blogger, och jag vet inte varför. Morr.)

En klänning

Klänningen är inte helt klar, men den är i användardugligt skick och har haft sin premiärbal nu i kväll (eller det är tydligen redan över midnatt, men, ni vet).

Här syns ett färdigt livstycke innan det sytts fast. i kjolen. Som sådant ser det ju löjligt kort ut, men så ska det vara!

Här är ett exempel på det där med knapphål och alla de bekymmer de genererar. Nu är det ju tyvärr så att jag i högstadiets handarbete råkade missa den viktiga lektionen i att sy knapphål. Eller jag stod nog i en halvcirkel runt kära Maj-Len när hon visade hur man skulle göra på skolans symaskin men jag råkade aldrig få prova själv. Därför gjorde jag knapphålsdebuten idag (igår) och det var lite i senaste laget att börja fundera på det tre timmar innan balen skulle börja.

Nå, hur som helst, efter att ha konsulterat användarhandboken för symaskinen lyckades jag klura ut vilka delar man skulle använda och hur, och testknapphålet ovan är ju hur lyckat som helst. Det bevisar också att det går att sy knapphål över flera lager av tyg. Dessvärre visar bilden ovan också att den taggiga knapphålsfoten som hör till min symaskin kan ha ganska förödande effekt på känsliga tyger...

...så därför, för att ens få in front-bibben* under foten måste jag skydda det med papper innan det är på rätt plats. Men tyvärr vägrade symaskinen sen sy knapphål på klänningen (den ville bara bygga enorma bollar av småsmå stygn på samma ställe), så ikväll fick jag använda fyra små säkerhetsnålar i stället.

Men det här är i alla fall slutresultatet. Jag beklagar bildkvaliteten men jag vet inte om nån fotat mig på balen och man kan liksom inte använda blixt när man fotar sig själv i spegeln.

Så, i det här skedet kan jag konstatera att några saker återstår att göra: de förb*nade knapphålen, hällor i ryggen för bandet som knyts runt kroppen och håller ihop hela saken, och ett snyggt skärp att knyta i rosett på ryggen och täcka in det inte så alldeles vackra bandet.

Dessutom behöver jag en ordentlig underkjol - idag använde jag min mormors gamla underklänning som jag brukar använda till folkdräkten, men den är bara knälång, och den långa underkjolen jag sytt av ett gammalt lakan och använder under folkdräkten för att ser rikare ut (mycket tyg i kjolen=rik) är fel formad för den här klänningen. Men det behövs en lång underkjol eftersom själva klänningen är ganska tunn och lätt blir väldigt elektriskt och därmed klistar sig längs vaderna på en när man går (eller typ dansar polonäs).

Men i övrigt kan jag ju konstatera att modellen är helt underbart bekväm. Ingenting som spänner nånstans (man kan äta hur mycket som helst eller ha hur besvärlig mage som helst att lida av spända kläder - utom ifall man nu råkar ha strumpbyxor på sig) och riktigt bekväm urringning också. Och så är det ju inte fel att känna sig som plockad ur en Jane Austen-roman heller.

(Och för den som är intresserad finns ju instruktionerna för hela härligheten på engelska här.)

*jag tycker bröstlapp, vilket ordboken föreslår för bib låter lite märkligt.

Framsteg

Produktion av ärmar på gång.

Och fy vad jag avskyr att sy ärmar! Det är såå petigt. Den här rosetten är alltså hela livstycket intryckt i ärmarna som på bilden ännu inte sytts fast. Och hur jag förstår att jag ännu inte sytt klart den där grön-svarta 50-tals inspirerade festklänningen som jag sydde och använde för två år sen. Det är ju bara ärmarna (eller icke-ärmar om jag skulle bestämma mig för det) som fattas och jag vill inte ta itu med det...

Jag har haft på mig denna regency-klänning en gång, men konstaterat diverse ändringsbehov, så efter det trevliga ögonblicket har jag sprättat upp, ändrat rynkningen och sytt ihop igen. Nu återstår "front bib"-delen, diverse knappar eller hakar/hyskor (har ännu aldrig sytt knapphål på maskin och jag är inte sån optimist i det fallet att jag kan tänka "hur svårt kan det vara"... Ja, och så måste klippningarna längst fram justeras, för de är allt för korta och det hela ser pösigt och konstigt ut.

Men nog blir det bra, ska vi tro. Tyget är i alla fall riktigt lämpligt att sy en fyra meters klänning av (dvs, fyra meter vidd i kjolen), förutom att alla lösa hårstrån fastnar i det.

Nåja. Mer bilder kommer så småningom.

Förvandling

Det här projektet har tagit ca 2 månader eller så, men det har blivit klart!

1. Tag valfri IKEA-PUFF (jag har i alla fall för mig att de där små lådsystemen heter så).

2. Klipp lämpliga bitar av hyllpapper of you choice...

3. Fäst det på lådgavlarna.

(Man kan tex använda hobbylim, eller om man som jag är lat och inte orkar gräva fram det gamla lim som förmodligen torkat i skåpet kan man använda tejp också. Det är högst antagligen lättare att få loss pappret sen ifall man tröttnar då också.)

4.  Sen när du eller nån annan har inspiration att fortsätta tar du ut alla lådor och bygger ett torn...

5. ...medan själva stommen av PUFFen får sig ett lager bets eller två.

Tadaa! (Okej, betset är nog betydligt grönare än jag hade önskat mig, men ändå. Jei!

Det händer i (sy)stugan.

Inte för att jag kommit särskilt långt, men jag tror i alla fall att jag har ett fungerande mönster för ett livsstycke. Mitt mönsterpapper tog slut och eftersom jag inte har någon docka var det mig själv jag måste testa på, så jag övergick till att klippa sönder gamla lakan ganska snabbt.

När jag ritar mönster sker det ju genom att krypa omkring på golvet och improvisera och rita tusen varianter innan det blir bra. Jag avundas dem som vet hur man gör och kan utgå från grundmönster. Ååh, varför blev jag lingvist?

Och sånt här tyg skaffade jag:

Alltså, det är ju nästan samma färg som överdelen i den förra klänningen jag sydde. Och jag har aldrig använt spets. Yikes. Men till näst ska jag skaffa mera mönsterpapper för att föreviga mitt fina mönster till livsstycket, en smal spets att sy in i linningen, ett tunt band att knyta fast hela skapelsen i midjan och gömma undan, samt ett brett sidenband att knyta över och i rosett.

Olle i grinden

För att inte Olle ska komma in och ta över måste han motas i grinden, så här kommer ett inlägg om ingenting. Igen.

Jag hittade en kul idé på facebook av alla ställen! Här!

Annars har jag mest suttit och lappat saker de få gånger jag satt ner mig vid handarbetshörnan. Strumpor, främst, men också en och annan tröja. Och så har jag förvandlat ett par yllestrumpbyxor med hål både i hälen och tårna och under stortåknölen till tights, för jag vill skruda mig i ylle närmast kroppen det närmaste halvåret eller så.

Jag har förstås en evigt växande hög med saker som ska fixas; jag fick några tröjor, till exempel, av en kompis systers kompis som flyttat till Australien, och en av dem ska kortas av på nåt sätt, och en ska få muddarna fixade, enär de är väldigt repade.

Men nu är den stora frågan egentligen: sy, eller inte sy - en ny balklänning?

Jag har printat ut det här och det här som nån slags inspiration. Ojojoj.

Mera böcker!

Jag har igen beställt böcker från Adlibris. Handarbetsböcker och blom- eller trädgårdsböcker är de enda böcker jag köper nuförtiden, och det är väl ingen större skada så. Jag har ju annars bara sådär en 715 böcker (enligt librarything.com, där jag fört in varje bok i min ägo).

Hursom, nu är följande böcker på väg hem till mig:

Gertie's New Book for Better Sewing - Anna Neah skrev ett långt inlägg om denna boks förträfflighet och jag föll genast pladask. Kunde inte motstå. Jag menar - vintageklänningar! Jei!

Underbara Clara : vintagepimp och hemmafix - well, obviously - UnderbaraClaras första bok. Man måste ju!

Jag ser fram emot en produktiv höst och många blogginlägg på den här bloggen. Ska vi väl hoppas och tro, i alla fall. Planen är ju, hur som helst, att så ofta som möjligt lämna datorn i skolan så att jag faktiskt tar mig dit i tid varje morgon och sitter där länge varje eftermiddag. Just nu, när jag ätit frukost framför datorn här hemma en måndagmorgon, har jag ju dragit ut på tiden och sitter här ännu, fastän det är två minuter tills min buss går. Den som jag bestämde mig att ta när jag insåg att jag inte skulle hinna till 8.50-bussen, och före det 8.30-bussen. Nå, det går en 9.20 också, fast den går andra vägen och känns jobbigare.

Edit: Gertie's New Book for Better Sewing är slut hos Adlibris underleverantörer - buhuu. Men sen köpte jag ju en virkbok på Akademen i stället:

Nog för att jag är mera sömmerska än virkare, men drömma kan man ju alltid. Och hur som helst så verkar denna bok vara en läsupplevelse i litterär bemärkelse också - tänk er sådär Jane Austen-fanfiction varvat med virkmönster. Mysigt!

Det där med en handarbetshörna

I mars drömde jag ju om en riktig handarbetshörna. Det gick ju lite si och så med de planerna (eller ja, drömmarna) när vi flyttade. Nog för att jag lyckades konvertera sekretären till precis det jag ville, men den rymdes inte in i sovrummet där jag hade tänkt ha den. Byrån fick förbli klädförvaring. Tyglagret finns i såna där fula genomskinliga förvaringsboxar i sovrummet och symaskinen står också där, men i övrigt finns det mesta faktiskt i sekretären. Och luckan hålls stängd när jag inte använder sekretären, så det är ju ett stort plus. Böckerna och tidningarna är dock samlade på ett ställe.

Än så länge har jag dock inte haft så många möjligheter att handarbeta där. Kanske det är för att det varit sommar och jag mest tillbringat min lediga tid på balkongen, a.k.a. trädgården? Men nu blir det ju vinter snart så kanske jag hålls inne då...

Inte för att det kommer att ske på länge än, men i något skede ska jag nog ha ett handarbetsrum. Eller en rumshalva åtminstone. Eller så.

Bonader

Jag vill brodera en massa väggbonader. Inte för att jag vet när jag skulle ha tid att göra det, eller var jag skulle hänga upp dem för den delen*, men jag tänker mig såna här saker som...

och 

Det är ju lite ironiskt att jag vill göra det när jag inte tycker om inredningsdetaljer med text på. Fast det kanske är en liten skillnad på en liten bonad man sytt själv och en köpt trälåda på vilken det står GODSAKER**, eller ve och fasa, de där träbokstäverna som ska stå för sig själva och bilda fjantiga ord där på en hylla.

Så har jag ju drömmar om en enorm sak också - som jag faktiskt har påbörjat. Designen är baserad på muggen nedan, muggen som var min temugg på båten ända tills jag råkade besöka the Royal Yacht Britannia i Edinburgh och köpte en annan mugg där. Nu är det mammas temugg i stället. I tiderna var det mommos mugg. Men ja, jag tycker designen är lite söt så jag tänkte konvertera det till en väggbonad och har som sagt börjat också, med korsstygn på halvlinne. Ja, så var det ju den lilla detaljen att jag började för... x antal år sedan, innan jag flyttade till Åbo. Hoppsan.

*Fast nu insåg jag ju - de skulle kunna hänga ovanför min, respektive hans, del av sängen. Under de där hyllorna vi ska sätta upp.

**Låt vara att det var alldeles fantastiska godsaker i just den lådan.

På kommande

Igår kväll medan jag var på spenderar-humör, klickade jag hem* den här boken. Jag ser fram emot att bläddra i den - fast det kommer antagligen att ta väldigt länge innan jag klarar av att sticka något ur den.

Till nästa (parallellt med vantarna, som jag hoppas inte behöva den här säsongen mera) skall jag dock sticka en väska. Ett litet lappverk, dessutom, så vi får se hur det går. Jag behöver nämligen en snärttig påse att ha mina nystan och stickor och dylikt i nu när jag tydligen tänker bli en riktigt stickningsmommo. Instruktionen har jag från Ravelry, men det är bara allmänna instruktioner, för mönstret är egentligen på japanska och det övergår mina språkkunskaper.

*Jag gör mitt yttersta för att vara fördomsfri i mitt språkbruk och använda spetsfundiga uttryck som detta, fastän just det här uttrycket - att klicka hem något - får mig att rysa. Jag är väl konservativ när det kommer till svenska språket.

Drömmen om den fysiska handarbetshörnan

Det är ju rätt så trevligt med en virtuell handarbetshörna. Men vad jag verkligen drömmer om är en riktig handarbetshörna i mitt hem där jag kan ha alla mina handarbetsredskap, böcker, och material samlade på ett ställe och där jag kan sitta och handarbeta. Som det nu är finns allting utspritt över mina 39 kvadrat och det höjer inte motivationen till att slita sig från datorn för att handarbeta, precis.

Här är korgen med aktuella stick- och virkprojekt. För tillfället undanställd framför en rad med böcker i ett hörn.

Här är en bild som inte borde ha vänts på ända, men så har skett ändå och jag kan inte göra något åt det. Det föreställer min gröna, ärvda lilla kista i vilken jag förvarar diverse korsstygnsmaterial - främst en massa trådar men också ett litet lager tyg, och som man kan se, en del påbörjade projekt och en del tidningar med påtänkta projekt.

Här är den stora högen med tyger och diverse klädesplagg i behov av lappning.

I de här IKEA-lådorna finns sytråd, pennor, nålar, och diverse annat roligt.

 Här står min kära symaskin bortglömd på golvet, inklämd mellan soffan och synten. Höjden var ändå när jag åkte till USA för fyra månader utan att klä på den dammskyddet.

 I ett av lägenhetens väggfasta skåp finns ett par korgar med ytterligare ett tyglager.

I ett hörn av sovrummet finns en stor kartonglåda fylld med diverse broderisaker och fotoprojekt och Kaxen-strippar urklippta ur Hbl, i väntan på att limmas in i ett häfte.

I en bokhylla står mina handarbetsböcker omgivna av bilskolans lärobok, djurböcker, och blomböcker.

Ett par våningar ner i samma hylla finns två pärmar med CrossStitcher.

Detta är en del av drömmen - att smälla in en massa tyger, garn, och dylikt i denna byrå*.

... samt att befria denna sekretär från diverse konstigheter och fylla även den med handarbetsmaterial. Jag tänker mig att de där IKEA-lådorna eller symaskinen och den gröna kistan skulle få flytta upp på sekretären respektive byrån, och att de där böckerna också skulle få ta plats uppe på sekretären.

Vänta bara, när vi flyttar, så...

*Ja, det bor en storkonsument av mätstickor till blodsockermätare och insulinnålar här. Dessa saker kommer också att flytta med, men de får hitta nån annanstans att befinna sig på än i min handarbetshörna.

Jag stickar!

Jag vet inte om jag nämnt det förut, men jag har drömt om att sticka ett par fingerlösa vantar jag hittade instruktioner till på nätet. Igår var det dags att börja, eftersom mina vänner hade sammankallat syjunta och undervisning i stickning. Stickningsgurun Fanny hann knappt sticka något själv, trots att hon inte behövde hjälpa mig (främst för att hon inte heller är så bevandrad i stickningstermer på engelska, så jag fick ty mig till ordförklaringar och tutorials på nätet, mellan alla de spotifylåtarna vi hörde på.

Visst blev hålen lite ojämna och varierande, men jag har i alla fall lärt mig en ny teknik, svurit över ulligt garn* (och hostat lite, för jag har visst råkat få lite av det i halsen också), och råkade bara en gång dra i fel sticka så jag tappade 10 maskor. Så kan vi konstatera att stickningsjunta är ett lustigt fenomen: fyra personer sitter i samma rum och pratar i mun på varandra - inte med varandra, utan med sina stickningar.

*Fanny och jag svor i lag, för vi råkade ha exakt likadant garn. Samma färg, till och med.